Fyllt bakat

Idag sa ar det bakfyllt. Underteckanad vet annu inte hur detta kommer paverka texten, men nu ska det skrivas. Jag har sjukt mycket att beratta, allt kommer inte fa plats har, men feel free att ringa mig nagon dag. Det visade sig att det inte ar speciellt dyrt att ringa, pratade med mor min i 3-4 h for 30 kr. Nu var det sagt. Men vi ska vall ta allt fran borjan. Jag har ju da flyttat. Jag bor i ett super hus/stuga. Det ar alltid nagonting pa gang har. folk kommer och gar, Geos skid team ar har 24/7. Den andra dagen jag var har kom en man vid namn Lucas over. Jag var vid tillfallet ensam hemma. Han travade in genom ytterdorren och kollade kontig pa mig, jag kollade annu konstigare tillbaka. Efter 5 langa sekunder kvackar han ut ett aaaaah, you must be Bea, the sweetie (swede/svensken), do you mind if i stay here for a while? Jag nickade och han flakade ut sig pa soffan. Undertecknad fick ett par fotter storlek 45 i fejan. Glomde jag att beratta att jag aldrig traffat Luce forrut? Sen sa kan jag beratta att huset har allt man kan onska sig. Pingis bord, Air hockey, biljard, tv spel, oppna spisar, vaxing room, varldens godaste varm choklad m.m. Forra tordagen (tror jag) akte jag till Park City som ni kanske vet. Geo och Marie skulle tavla Utah Winter Games. Jag skulle ocksa ha kort men dom sa nej for att jag inte hade FIS. Sa det ska inforskaffas. Geo tog guld och silver. Under samma helg som vi var i PC var det Sundance festival. Film festival a la den i Cannes. Adam Brody, Sandra Bullock, Brad Pitt, Jare Leto med flera var dar. Sa sa fort man sag nagon med, vad ska jag kalla det.. alternativ stil till den som ren rasade Park City bor har, sa stirrade man ogona av sig. Hur rackarns coolt skulle det inte vara att fa sa Mr Brody trava om kring i lilla PC. Grymt, tok grymt. Sen sa hade jag min ogon operation i tisadag tror jag att det var. Det var sjukt laskigt. Fet jakla spruta med bedovning och sen en skalpell 2 mm fran mitt oga. tjena. sen kunde jag inte se pa 8 timmar och hade zero kannsel i halva ansiktet. Sen blev det svullet och svart. Jag vet inte hur manga ganger jag drog en lurare om hur jag hade blivit ranad... Sen sa pagar X Games for fullt. satt uppe med Nic igar och kollade. Inte en enda svenne i superpipe (skidor) finalen. Men for att gora er lite mer allmanbildade kan jag beratta att Tanner Hall kom 1a med typ 95 poang, 2a var Dumont med typ 94 och trea kom Peter Olenick (osaker pa stavningen). Ingen Wester inte. Och imorgon maste jag sjalv ova mina skills pa min brada sa jag kommer missa Ws slopesyle. Bummer. Nu ar det dags att avrunda. Fred.

Park city

Tjena. Jag har inte alls tid att skriva just nu. men jag har det toppen. verkligen toppen. Jag aker till Park city imorgon och kommer forhoppningsvis vara dar ett tag.. men jag skriver mer nar jag kommer tillbaka. peace

Bojkotta angesten

Det finns saker som aldrig kommer forandras.. amerikaner kommer aldrig sluta vara patrioter, pappa kommer aldrig sluta driva med mamma, jag kommer aldrig sluta vara egoist, folk kommer aldrig sluta angra sina misstag. Det ar sa simpelt som det later. Idag har jag last bloggar som om jag inte hade ett liv. Jag har last kronikor och kolumner. Just nu kanns det faktist som jag har last 1 % av vad som ar mojligt att lasa pa natet. Sa ar inte fallet. Men i alla fall, vart jag an kommer skriver folk om angest. Sondags morgon hit, fylle angest dit. Dittan och dattan har gjorts fel, grodor har hoppat hur fel kaftar och det har hanglats med ying och knullats med yang. och ack sa illa det ar. och det ar sa synd om folk... shit pommesfirttes folket. kom igen va? ofta skriver dem inte riktigt vad som har hant. utan det ar bara 500 ord av angest. rent av. lite sneak peeks, men som sagt, resten far du filura ut sjalv. Visst, det kanske kanns battre efter de dar 350 orden av igentligen ingenting alls, och visst, jag behover inte lasa det, men jag gor det. och det gor mig irriterad. ibland kommer angesten enda fran Djursholm till min lilla hala i usa. I dont mind, really. missforsta mig inte. Jag kommer ihag pa den gamla glada tiden, da jag bodde i Stockan, gick i Sammis och de storsta problemet man hade var att inforskaffa tillrackligt mycke sprit till helgen. De aren var angesten hogtid. Den frodades och blomstrade. Ljuva tider. aja, det var tider av angest. Soop var the psykolog. och jag visste inte vad jag hade gjort utan henne. men sa hade jag den har kompisen, som jag inte tanker namnge, som fick angest bara for att hon hade vart lite pa pickalurven. Det behovde inte ha sagts eller gjorts nagot, det var bara angesten i sin renaste form utan anledning. Sa vajfoj e de pa detta viset (citat fran okand)? jag vet inte. jag ar ingen psykolog. jag far sallan daligt samvete for att jag har gjort nagot. Jag har mycket sallan angest over nagonting. sjalvklart kan aven det bli ett problem. men de flesta far angest, sa varfor kan vi inte alla, tillsammans, bojkotta hela angest delen? det ar ju sa onodigt igentligen. acceptera att du gjorde fel (eller inte gjorde fel..), sag att du aldrig ska gora det igen till dig sjalv (forsok att halla det loftet) och ga vidare. Alla gor misstag men ingenting blir battre av angest. Forgive and forget. texten ar inte personligt riktad. peace love and understanding, as we say.

Mister X

Sa dar ja. 4 dagar har gatt sen sist men inte fan har det hant mycke. Jag har skrivit ett antal tentor, traffat intressant folk och borjat packa. Inte mycke som sagt. Jag har mest funderar pa saker som forsiggar hemma. Jag vill sa garna vara hemma. Fan, jag alskar sverige.. men det vad inte det jag skulle skriva, nej. For ett par dagar sen sa bestamde vi (lite lost, random grupp folk) att vi skulle aka skridskor. Btw sa hatar jag det. jag hatar aven att skriva btw. men ialla fall, nar jag sitter dar och langsamt snorar pa mig skridskorna, langsamt for att ha sa lite tid som mojligt i rinken for att visa hur kass jag faktist ar, sa far jag syn pa nagot vackert. Nagonting nastan lika vackert som Tim, inte riktigt dock. Det vackra hade blont ganska langt har och mycket fina ogon. Vi kan kalla honom Mister X sa lange. For er som inte vet det sa ar vackra pojkar ingenting man ser varje dag har borta. Men i alla fall, jag bestamde mig for att gora nagot, for om jag ser nagot som jag vill ha ska jag ha det. Och jag trampar garna pa rattor for att fa det. Mr X jobbade i baset dar man hyr skridskor. Sa plotsligt gick mitt skosnore pa skridskon av. Attans ocksa. Jag staller mig i kon, och vantar. Da hor jag att X inte pratar sa bra engelska. Bea slar sina kloka hjarnhalvor samman och beslutar att han inte ar fran amerikanskt territory. Nej jag kommer fram och far hjalp med att byta snora tar jag mig tid att fraga var han kommer ifran. Vad fan tror ni han svarar. Sverige. Mother fucking javla Sverige. Ska det vara sa jakla svart att hitta en snygg amerikanare. japp, det ska det ta mig fan. I alla fall var Mr. X riktiga namn Andreas. Andreas kommer fran Bollebygd. Och sjalvklart ska jag ha annu mindre tur, Andreas akte hem igar.

Just my luck.

FRED UT MINA VANNER

Mission; kapa Caj

Idag ar det annu en konstig dag. Jag ar bade glad och ledsen. Jag vill bade hem och jag alskar att kunna aka sa mycket brada som jag kan har borta. Allt ar som vanligt sweet n sour. Och pa natt jakla vanster tycker jag om det. Har borta gar mitt liv mest ut pa att fordroja tiden. Och det finns mycket tid. Det finns desto farre saker att gora. Jag sitter mest pa mitt arsle och vantar pa att nagon eller nagot ska ta mig tillbaka till min verklighet, hemma I skona grona Stockan. Med fester, skola, vanner och allt annat som var hufudstad kan erbjuda. Lite heta killar kanske. Vad vet jag. Jag pratade med mimmi idag. Jag saknar henne verkligen. Men allting kanns som vanligt nar jag pratar med henne. De tar da det inte langre kanns som jag ar sa langt ifran alla galna fester, alternativt folk och de dar 100 tusen mil ifran dom. Men det ar ocksa da jag kanner vad jag missar bara for att jag valde snowboardvagen. Jag hatar att ha noll kontroll over vad som hander dar hemma. Aven om jag inte vill tro det, sa kommer mycket vara annorlunda den dag jag bestammer mig for att leva svenneliv igen. Jag har val aldrig vart en tvattackta svenne men liskom.. vanligt liv, som normala manniskor lever. Jag kommer ocksa ha forandras. Jag kommer inte bara ha en 30 kg tyngre bakdel. Jag kommer ha andra asikter om saker och ting. Ha en annan installning. Jag vill inte forandras, men jag kommer gora det. Det vore konstig och dumt om jag inte gjorde det. Jag kommer defentitivt vara mer sjalvstandig. Och om jag bosatter mig i Stockholm nar jag kommer hem blir det garanterat fler “jag kanner inte for att ga till skolan nasta vecka – lets take a trip till Are.” Fan vad jag kanner for att komma hem och kappa Caj. Verkstall. Min kare van JP hade en ganska kritsk huvudskada efter en snowboardkrash forra sasongen, sa nu tar han ett piller varje dag som gor att han tanker innan han gor nagot. Sa att han inte gor dumma saker. Hur jakla coolt ar inte det?

Misstag i 120

Jag ar valdrigt sallan negativ. Eller jag foroker att inte vara negativ. Forhoppningsvis ligger inte negativitet i min natur, men kanske ar det en naturkatastrof idag. negativiteten ar riktad sorligt nog bade mot mig sjalv men ocksa manga andra manniskor. Jag har pa senaste tiden (ehm.. aret) verkligen anstrangt mig for att inte gora samma misstag flera ganger om. Men nu har jag gjort ett misstag i 120 km/h. Och fan vad angest det ar. och fan vad jobbigt det plotsligt blev. Jag skulle garna bekanna mina misstag men jag har allt for manga lasare for att gora detta. Men jag kan beratta att det ar illa. Gott folk, drick inte alkohol, det gor er knappa. Umgas inte med manniskor, de ar knappa dom med. Gor ingenting. Las in er. Lat er inte tamjas. Sorry, jag behovde bara skriva av mig lite.. Ett annat misstag jag gjorde idag var att saga till min frissor att hon fick gora vad hon ville. Hon sa nar jag kom innanfor dorren att mitt har vad fruktansvart trakigt. Denna medelalders kvinna en rolig parvell. Jag gar inte till henne nodvandligtvist for att hon ar ultra duktig pa det hon gor, men karringen kan prata. Evie heter hon. Hon ar en san dar sak man skulle vilja bli nar man blir aldre men att man formodligen skulle gora halva slakten besviken. Evie ar lagom parokt, snackar sex med sina kunder och ar allmant hippie. Ialla fall skuttade jag ut fran hennes lilla salong med grov snedlugg och guld lockar. Och ni som kanner mig vet kanske att jag gar inte upp kl. 06;00 for att fixa mig, sa detta ar en mindre katastrof i sig. Men fan, har ar ungefar som mitt samvete... for modligen vaxer det. ...och plotsligt forsvan negativiteten! tack ska ni ha, det gjorde ni bra... fuck it.

Peace, love n some understanding please

Ol, svett och tarar

Jaha. Da var det dags att skriva igen da. Och visst har det hant stuff sen sist, det kan jag lova. Det har akts mycket mycket snowboard och jag har gatt och blivit sliten. Det har traffats mycket folk, intressanta figurer. Men jag ska ta och ga igenom allt. Men som sagt, snowboard ar en mycket kreativ sport, inte bara i backen. Det hela startade for kanske 6-7 dagar sen, har ingen riktigt koll. Jag, Marie och Pep med litet folje aker upp till Teton village, basta berget runt Jackson. Vi bor hos Maries.. typ mormor.. allt ar lugnt, vi tar det lugnt. Traffar mycket lost folk. Vad som hande sen ar inte helt glasklart, men de bada aker hem efter 2 dagar. Sjalv kontaktar jag Tyler, Josh(y), Tara och JP. De bor inne i Jackson sa jag far ta mitt pick och pack och kora ner igen, for att sedan bo i Tyler, Josh och Jps rum. Det forsta som slar mig nar jag oppnar dorren till motellrummet ar stanken av svettiga killar och unken ol. Det har kan inte bli annat an bra tanker jag och slar mig ner pa en sang. Da borjade jag tanka pa Sophie, Soop hemma i Sverige. Hon skulle aldrig stannat i det har rummet, inte for att jag vet nagon annan av mina kompisar som skulle ha gjort det for den delen. For att ni ska kunna pa bilden i huvudet sa tank er Dortidos over hela golvet, tillsammans med valla, brador, klader, stinkande boots, halv fyllda Budweiser och 3 killar som inte har en fungerande dusch. Jag sjalv stormtrivdes, jag far typ aldrig bo sa har, det kommer alltid nagon som sager till mig att det inte ar bra att bo sahar och att jag borde rycka upp mig. I samma sekund bestamde jag mig for att inte vara mammig over huvudtaget. Freedom at folket. Det blev en jobbig men bra puderdag pa berget. JP startade en medel stor lavin men bortsett fran det var det inte sa mycket missoden denna dag. Nar vi kom hem till motellet runt 6 p.m bestamde vi oss for att hitta en dusch som fungerade. Vi bettade pengar pa vem som kunde hitta en dusch forst. De enda som det bettades pengar pa var mig och JP. Jag sattsade pa JP, jag menar han har spons av Volcom och DC och ar ganska kand i the local crowd. Men det var jag som van. Some swedish skills kom fram enda. Mycket trevliga killar fran Breckenridge i 23 ars aldern lat mig lana deras dusch. Efter nagon timme pa rummet, frascha och fina, sa blir vi uttrakade och JP sager att han har sett ett fint handrail som han vill prova. Ingen bangar och 15 minuter senare ar vi dar och satter upp blixtrar och skottar sno. Forsta gangen jag korde kom jag en 3je del och hoppade av. Andra gangen landade jag i trappan och fick ganska ont overallt sa jag erbjod mig att hjalpa till att fota. Det blev ett par ol och sedan slaggning. Nyar var helt ok den med. Droppade 3 meter och repade bradan ganska ordentligt. annars inget speciellt. kvallen fann sig sa att vi befann oss 27 pers pa vart lilla motell rum (bilder kommer..).. runt 200 ol senare bar det av till en local konsert. Mycket bra, hiphop, reggae och rap. dar var vi over 12 slaget. Sen sa var det en liten efterfest och sen var det dags att ga till sangs. Vi sov 9 pers i tva sma sangar, tillsammans med ol burkar och chips. Jag borjar bli trott i fingarna nu. Sa nu blir det sammanfattning...

• Valla
• ol
• sno innanfor jackan
• svett
• en hog Josh 24/7
• acklig mcdonalds frukost
• starbucks
• taco bell middag
• pizza lunch
• mountain dew
• volcolm klader
• Tim
• bakfylla

Traffade tva svenskar ocksa. fran typ vaxsjo eller nagot. och sen traffade jag Tim. Tim ar halv svensk och det snyggaste jag har sett pa lange. Han ser ut som Jacob Wester, fast battre. Helt otroligt. Sen sa har jag traffat han som bygger parken har borta. Han sa att han skulle hedra mig pa nagot sett, typ dopa ett big jump efter mig eller nagot. det ska bli kul att se. Sen sa traffade jag Mark Carter. For er inte snowboard insatta sa ar han lite av en legend har borta. Skriver mer senare!

Peace.