Park city, del 3

Jag ar dod. jag ar trott. jag ar lite smatt uttrakad. men jag ar sa jakla exhalterad. Laget ligger till sa att jag har befunnit mig i The White Pines de senaste tre dagarna. Gatt upp och kort snowboard klockan 5 varje morgon. Det har varit nastan som ett jobb. jag har inte riktigt kannt for att ga ut och prestera. det var ganska deprimerande i sig sjalvt. det var 2 snubbar dar som skulle gora en film som fragade mig och Ryan om vi kunde vara med. Vi sa sjalvklart ja men jag kande inte riktigt for det. for nar nagon star med uppriggad video kamera sa vet jag att det maste stompas och det maste vara perfektion, inga undantag. men nu kanns det lattare. jag skriver fran jackson och imorogn bitti aker jag till Park City for att stanna dar ett tag. Pa lordag och sondag nasta vecka ar det Halfpipe worldchampionship och gissa vem som har press pass till killarnas tavling?? det kommer bli sjukt. och forhoppningsvis far jag lite mer insperation. jag har aldrig kannt for att inte ga upp pa berget och kora, det ar konstigt och forrvirrande. men det kan bero pa att alla ni mina vanner ar i alperna och det hoppar omkring i mitt huvud mest hela tiden. nu maste jag sluta och borja packa. igen. hoppas ni har haft det bra. nu har jag ett bokat datum att komma hem, det kanns skont. peace