Gamla vanner bast

Jag upptackte for nagra dagar sen nar jag laste min blogg att det finns ingen humor langre. Jag vet inte vad som har hant eller riktigt varfor det har blivit pa detta viset. Men nagonting hande och saker har forandrats. Annu en gang har jag bytt umgange. Det har ingenting med min borttappade humor att gora men jag tankte bara beratta det. Basen av de nya matesen lyssnar till namnen Amber, Kelly, Hannah och Shaila. Dom ar sjukt spontana, vilket passar min livsstil ganska perfekt. Igentligen det enda daliga med dom ar att de roker pa ofta. Ofta som i riktigt ofta. Ni, mina vanner dar hemma, vet hur jag brukade ga i taket nar nagon fick for sig att roka de onda orterna en vanlig fredagskvall. Jag fungerar inte sa langre. Det ar nog den storsta forandrelsen av mig sen jag akte. Men jag viste grejen redan nar jag hangde ut med dom forsta gangen. Missforsta mig inte nu, dom ar inge onda junkies, utan mer vanliga an vanligt. Sa om jag kor lite namedropping sasmaningom sa vet ni vad jag pratar om. En person som staller till med besvar just nu ar min far. Han forsoker fa mig att stanna sa lange som jag kan, och nar jag ahr stannat en extra evighet sa vill han att ajg tar mitt pick och pack och halsar pa hans kompis i canada. Jag sager ungefar, ta dig dar solen inte langre skiner. Detta kommer absolut inte pa fraga. Marie forsoker ocksa fa mig och stanna vilket gor att jag har vart arg pa henne ett tag nu ocksa. Vad ar det folk inte forstar? Jag har vart borta 8 manader av det senaste aret. Ar inte det nog? Borde inte min vilja komma i forsta hand nu efter denna langa tid? Jag vill hem och stalla mitt liv pa ratfot. Och ingen ska sta i min vag. Jag ska hem till mina riktiga vanner och parta arslet av mig.